CIRE PERDUE
Kroppen tänker
växlar ställning och röstläge
sjunger utan ord i dunklet
Sinnet ljudar
och söker munnen
munnen trevar i havet
mellan halvmörker och halvdager
Inget finns
men allt är slut
Början och slut
i samma tag
De yttersta gränserna
bara en värld från varann
än i varann
än ur
Munnen störtar
blinkar mållös mot ljuset
översvämmas
Lungorna, rummet, varelsen,
översvämmas
och ögonen översvämmas
storknar, kippar efter andan
pupillen som en sårig strupe
bränner, brinner av det rusande varat
Smältan svalnar
utvidgas
fyller formen helt
Stelnar
krymper
matrisen släpper greppet
Arbetarna redo med släggor
Bronserna rullar nu i gruset
Seende, förut osedda
Sedda, förut oseende
cire perdue
förlorade
stupade
Bronsets tyngd stillar
Gestalterna i ro
arbetarna i ro
äntligen i ro
skonade
fria
ro
.
Dan Wolgers, 2007
